När vi har empati inför andra människors upplevelse av smärta och ångest kan vi på en subtil nivå uppleva deras lidande inom ramen för våra egna kroppar. Larmrapporter om människor inom vård, skola och serviceyrken som drabbas av känslomässig utmattning har förekommit under en längre tid. Samtidigt utmanas tilliten i samhället av immigration och främlingsfientlighet. Finns det kunskaper att hämta från österländska kontemplativa traditioner som kan skydda oss mot empati-trötthet och öka vår tillit?
Tankar om personlig utveckling i en föränderlig värld.
Hur ser självkännedom och självreglering ut i praktiken? Vilka områden kan vi utvecklas inom och hur ser en sådan utvecklingskurva ut? Tänk om vi kunde prioritera utvecklandet dessa färdigheter på jobbet, i skolan och i hemmet. Med ökad känslighet och större självkännedom blir det lättare att självreglera, att förhålla oss till en föränderlig värld på ett konstruktivt sätt.
