Ungas rätt till stöd, diagnos eller inte? - Medveten undervisningen (2)

Mängden barn och ungdomar som diagnosticeras med uppmärksamhetsproblematik ökar stadigt. Hur vi tar oss an och hjälper dessa ungdomar är däremot ofta inriktat på snabba och kortsiktiga lösningar. I dagens samhälle vänder vi oss till medicinering på bred front för att hantera dessa utmaningar. Medicinering som ofta ger biverkningar och förutsätter ett liv med fortsatt medicinering för att bibehålla en “normal uppmärksamhet”. Finns det alternativ till piller och vilken roll kan skolan fylla i att hjälpa barn och unga utveckla sina uppmärksamhetsförmåga?

Hur utbredd är medicineringen? Omkring en procent av befolkningen hade minst ett uttag av något adhd-läkemedel 2015. Förskrivningen sker i störst utsträckning till barn 10-17 år, där 5,2 procent av pojkarna och 2,2 procent av flickorna inom åldersgruppen hade minst 1 uttag av något adhd-läkemedel. Antalet i befolkningen som använder adhd-läkemedel kommer antagligen att fortsätta att öka ytterligare framöver, drygt 8 respektive 4 procent av pojkarna och flickorna kommer att ha en adhd-diagnos på sikt, enligt Socialstyrelsens prognos. Vi vill dock betona att detta enbart är siffror kring adhd; utöver adhd finns flertalet diagnoser och svårigheter som ungdomar idag tillskrivs och i vissa fall även medicineras för.

I Läkartidningen Sept 2016 kunde vi läsa om Peter C Gøtzsche, professor vid Köpenhamns Universitet, som menar att dagens användning av psykofarmaka är våldsamt överdriven. Han har räknat fram att en rimlig användning ligger på ungefär två procent av dagens användning. "Ska vi använda psykofarmaka bör den användas i stort sett uteslutande i akuta situationer, säger han. Den stridbare och frispråkige professorn vid Köpenhamns universitet har lång erfarenhet av att granska kliniska studier och han är tuff i sina omdömen. Han menar att läkare och myndigheter korrumperas av läkemedelsbolagen och ljuger för patienter och medborgare när de hävdar att problem uppstår till följd av kemisk obalans i hjärnan. 98 procent av dagens användning av psykofarmaka är onödig och man bör förbjuda läkemedelsbolagen att göra kliniska studier. Idag är läkemedel den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor i västvärlden.  Peter C Gøtzsche hävdar att medicinalindustrin går att jämställa med en kriminalindustri som har en har en affärsmodell som delvis är uppbyggd som organiserad brottslighet, “varför ska jag då inte säga som det är? säger han.

Den lavinartade ökningen av uppmärksamhetsproblematik i både samhälle och skola är oroväckande. Kanske är den en naturlig effekt av samhälls- och teknikutvecklingen. Oberoende av detta ställs många föräldrar inför frågan om medicinering. Det kan vara ett mycket tufft beslut.

Det vi kan göra är att granska oss själva i relation till våra ungdomar och fundera kring varför så många av våra ungdomar medicineras för uppmärksamhetsproblem (och depression). Är det verkligen ett sätt att hjälpa unga att hantera sig själva och sina liv på lång sikt? Leder vi dem in i ett beroende som i många fall skulle kunna undvikas om vi kraftfullt vidtog andra åtgärder för att förändra lärmiljöer och undervisning?

Kortsiktiga och långsiktiga lösningar

I den förra artikeln diskuterade vi den utbredda stressen i skolan och i samhället. Hur många av eleverna med diagnoser är egentligen “vanliga oroliga ungdomar” som inte vet hur de skall hantera sin rastlöshet och oro? Är lärmiljöerna verkligen anpassade till behoven och förutsättningarna i det stressade samhället?  Faktum är att uppmärksamhetsförmågan har minskat generellt. Enligt en undersökning av bl.a Microsoft konstaterades att uppmärksamhetsspannet online har minskat från 12 till 8 sekunder, bara de senaste åren.

Som lärare kan det kännas överväldigande att hantera klasser där det finns flera barn med svårigheter. Samtidigt har forskning visat att förmågan till fokuserad uppmärksamhet i allra högsta grad går att träna och förbättra, oavsett vilken nivå personen i fråga befinner sig på i dagsläget. Med ganska enkla medel kan förmågan att fokusera och ignorera distraktioner stärkas avsevärt, tack vare att hjärnan är plastisk, formbar. Mindfulness och fokusträning är effektiva sätt att träna uppmärksamheten som inte kräver några fysiska redskap eller extra resurser annat än ökad kunskap bland de som arbetar i skolan.

Vi kan utbilda lärare att lära eleverna slappna av och bli grundade i sina kroppar. En avslappnad kropp ger effekten av ett mer avslappnat sinne, utan lika mycket anspänning och frustration. Samma princip gäller med impulser att röra sig, göra saker, säga saker. Genom att träna eleverna i konsten att vända uppmärksamheten inåt, mot kroppen och andningen lär de sig “kroppens språk” och får tillgång till en trygg tillflyktsort från negativa tankar. Kroppsmedvetenhet och avslappningsförmåga är även grunden för att kunna reglera starka känslor. Med fokusträning lär vi eleverna skapa utrymme mellan stimuli och respons, mellan impuls och handling - en förmåga som är ovärderlig, speciellt när det gäller studier och inlärning.

Paradoxen med extra anpassningar

I dagens klassrum finns många elever i behov. Många lärare både strävar efter och är positiva till en inkluderande undervisning. Tyvärr saknar de ett fungerande och relevant innehåll i de instrument de har att använda sig av. Verktygen de har kallas för extra anpassningar. Extra anpassningar är diffust formulerade och består många gånger av en upprepning eller förenkling av den undervisning som redan givits och eleven inte kunde ta till sig. För att kunna nå alla elever i en grupp med många olika särskilda behov behöver extra anpassningar istället bli till gruppanpassningar, med ett fungerande innehåll som når och riktar sig till alla individer i klassen.

Här utgör en medveten undervisning där elever tränas i inre färdigheter som bygger på beprövad forskning en lösning och gynnar både elever och lärare i vardagen.

En av anledningarna till att antalet elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat så dramatiskt är sannolikt att skolan på många håll kräver en diagnos för att elever skall få det stöd de behöver. Detta trots att alla elever enligt skollagen har rätt till det stöd som de behöver oberoende av förekomsten av diagnos. I dagens skola kämpar lärare med att räcka till för allt fler elever med många olika funktionsnedsättningar. De prioriteringar som skolor och förvaltningar ofta ställs inför till följd av knappa resurser leder tyvärr till att många elever i skolan inte alls får det stöd de behöver. Föräldrar till barn som är oroliga, har svårt att koncentrera sig och kommer efter med sin inlärning  ställer sig förtvivlade frågan om de bör utreda sitt barn för att få hjälp. Efter en utredning ställs de ofta inför frågan om de vill att barnet skall medicineras eller inte. Läkare som erbjuder medicinering för en diagnos påpekar förhoppningsvis att medicin är ett av flera sätt att hantera en uppmärksamhetsproblematik. I den bästa av världar ger de samtidigt information om möjligheten att hantera uppmärksamhetsproblematiken genom olika sorters träning och livsstilsförändringar.

Denna träning som eleverna behöver har lärarna svårt att ge. Främst på grund av bristande kunskap och en upplevelse av stress och tidsbrist. Enligt skolverket har forskning visat att en lyckad inkludering av alla elever bygger på att lärare samarbetar, samundervisar, samplanerar, får handledning och är närvarande med respekt i mötet med eleven. De instrument och verktyg som skolpersonal idag har för att få till ett fungerande samarbete saknar tyvärr ofta ett tydligt och relevant innehåll.

Frågan är om politiker, skolchefer och rektorer känner till potentialen och de goda resultaten som inkluderande av träning i inre färdigheter och olika former av medveten rörelse faktiskt redan visat på? Inte bara gällande den mentala hälsan och klassrumsklimatet, utan i många fall även på studieresultaten.

Den medvetna undervisningen stärker lärarna i sin yrkesroll

Daniel Rechtschaffen, författare och upphovsmannen till Den medvetna undervisningen, vittnar om de fantastiska resultat skolor runtom i världen uppnått när de satsat på att stärka både lärares och elevers inre färdigheter. Vilken skola vill inte ha lägre stressnivåer, elever som behärskar känslomässig självreglering, ett varmare mellanmänskligt klimat med mindre mobbning och mer pro-socialt beteende?

En del skolor har använt sig av manualbaserade program med en serie lektionstillfällen. De riktigt framåtsyftande satsar istället på att fortbilda sin lärarkår och elevhälsa i att själva vara tryggt närvarande, kunna entusiasmera elever och själva kunna utforma lektioner. När lärare själva är etablerade i färdigheterna och har tillgång till en genomtänkt verktygslåda av tekniker och övningar, kan de själva väva in dessa i ordinarie ämnesundervisning där det behövs. Då blir uppmärksamhetsträning och känslomässig självreglering en naturlig del av sättet att vara i skolan, istället för ytterligare en påtvingad intervention som både lärare och elever upplever som “ännu ett måste”.

Dessa lärare modellerar och presenterar de inre färdigheterna för sina elever. På så sätt väcks naturligt elevernas nyfikenhet kring att vara en tänkande och kännande människa i en föränderlig värld. Lärarna, de medvetna eldsjälarna, visar på hur vi kan relatera till omvärlden med acceptans, medkänsla och närvaro.

Medveten undervisning är ett kvalitetssäkert sätt att fylla de de instrument och verktyg som skolan redan har med ett relevant och fungerande innehåll för att kunna utveckla ett positivt samlärande.

Faktum är att när så många unga far illa som i dagens samhälle och utbildningssystem så är det vi vuxna som bär det kollektiva ansvaret. Misslyckas vi med att anpassa undervisning och lärmiljöer till denna nya verkligheten av ökande stress och mental ohälsa omedelbart så sviker vi en generation av barn och ungdomar.

Kan vi genom att sprida information om att det finns fungerande alternativ/komplement till medicinering och individuella extraanpassningar skapa ett tryck på våra beslutsfattare att stödja den tysta revolutionen som så många av skolans medvetet närvarande eldsjälar på många håll redan är i full gång med att genomföra?

Vill du lära dig mer om hur skolor världen över inkluderar träning i inre färdigheter i undervisningen med mycket, mycket positiva resultat? Eller kanske rekommendera dina barns skola/lärare att fördjupa sina kunskaper kring alternativ? Kolla in eventet 23-24 sept i Göteborg som finns på hemsidan.